Eftersom boken handlar om, som jag tidigare nämnt, att Zbigniew försöker "bryta" sig loss från sitt arv genom att försöka bete sig så svensk som möjligt, så anser jag att boken säger rätt så mycket om hur det kan vara för emigranter som kommer till ett nytt land. Redan som ung, berättar han, att han känner sig utanför, annorlunda bara för att han inte kan språket lika bra som dem andra. Under bokens gång beskriver han även hur det är för hans föräldrar att vara i Sverige och om hur det är för hans systers barn. Det gör att han beskriver hur det är/har varit för tre olika generationer, vilket gör att det blir flera olika perspektiv över det hela.

 

I helhet tycker jag faktiskt att boken är väldigt bra, då den är väldigt lättläst och rolig men även att det finns en tyngre fråga bakom det hela. När en läser boken första gången, kanske en bara tycker att boken är lite rolig medan om en sedan läser om den ännu en gång, eller bara tänker noggrannare på vad en nyss har läst så tror jag att en kommer tycka om boken mer. För trots att det är en självbiografi så tror jag att det är något mer Zbigniew vill förmedla, något som vi alla kan ta nytta av när vi har läst klart boken. Jag tror då att det han vill förmedla är att vi måste lära oss acceptera oss själva, för vi är bra som vi är (och vi kan inte - även hur mycket vi vill, ändra på vissa saker). 

En stark scen i boken skulle jag säga är slutet, för det var en scen som i alla fall tilltalade mig. Hela boken bygger upp på att han skäms över sitt arv och gör allt för att glömma bort det/inte få det att synas men han stöter på många hinder på vägen. Ibland kan jag nästan tycka att han är lite elak och beter sig konstigt, för varför vill han så gärna få bort sitt arv? Det är inget negativt? Men, i det sista kapitlet berättar han om när han och han systers son skulle gå på en fotbollsmatch tillsammans, Sverige mot Polen. Han skriver om hur de sitter på den svenska klackan och om hur de reagerar när Polen gör mål, om hur glada de blev. Och han skriver även om hur han känner just den stunden, att han inte längre skäms om att ha ett polskt arv. 

 

Jag vet inte riktigt varför, men jag tycker det är så fint. Under bokens gång så har han alltid sett ner på sitt arv och skämts över sina föräldrar x antal gånger bara för att de inte pratar lika bra svenska som honom själv. Men på slutet, när han är där med sin systers son som han förr i tiden hade väldigt bra kontakt med men som han inte längre har, när Polen göra mål och att sedan få läsa om hur mycket de jublade och om hur glada de blev. Det är bara så fint.

 

Det finns såklart flera teman i en bok men det största temat i den här boken skulle jag säga är gemenskap och då även utanförskap (de går liksom hand i hand). Det grundar sig på att boken bygger på att Zbigniew skäms över sitt polska arv och försöker bli så svensk som möjligt för att han ville verkligen inte sticka ut. Ett bra exempel på det här är att i ett kapitel så beskriver han att när han var yngre och spelade handboll, så brukade han missa målchanser med flit/höll sig på den bakre planhalvan för att inte hen som läste upp målgöraren skulle säga hans namn. För varje gång någon sa hans namn så uttalade de antingen det fel eller så började alla skratta, och i värsta fall hände båda delarna. När detta då skedde så kände han sig utsatt, utstött och blev påminnen om sitt polska arv som han så gärna ville glömma. 

Titeln är rätt så tilltalade då den får en att börja tänka på vad innehållet kan handla om. Den får mig att tro att det är något negativt att heta Zbigniew och att boken senare kan handla om paralleller till namnet. Omslaget är rätt så simpelt då titeln och den polska fågeln finns med, den som även sitter på den polska flaggan. Förutom det så är bakgrunden vit/grå med några blommor, det ser nästan ut som en gardin. Att omslaget är simpelt är rätt så effektivt för att då kan en fokusera mer på titeln, och tänka mer kring den.

 

Bokens första mening lyder "Barndomens barnvakt Henka är också här." och jag skulle inte säga att det är en jättestark mening som fångar ens intresse på en gång, men den kan dock skapa lite funderingar kring sig. Så som att det står barndomens och en kan då anta att det kommer finnas återberättelser i boken och att barndomen har något med historian att göra (vilket det senare visar sig att den har). Första intrycket efter att jag hade läst första kapitlet var att boken tenderade att ha lite humor i sig, att den var lite skämtsam men samtidigt att den tog upp viktigare saker, så som normer.

 

Ett bra exempel på det är stycket som lyder "Alla sitter vid matbordet och längtar efter att få börja svepa `Zubrówkanubbarna. Vi polska män måste ju ha något att skylla på om vi mot förmodan skulle bli rörda av de gripanade barnvisorna, påminda om all den tid som tickat bort så fort." Stycket har lite humor i sig, samtidigt som det är en väldigt relevant sak, då dessa normer finns kvar hos många.

 

I helhet så var titeln, omslaget, första meningen och första intrycket rätt så positiva. Och jag kände att jag ville fortsätta läsa (vilket en kan tycka är det viktigaste)!

Nu har det gått en vecka och jag har kommit en bit in i boken. Vilket gör det lättare för mig att diskutera dess språk, berättarperspektiv, motiv och tema, och det är det jag ska diskutera kring idag. 

 

Språket i boken är vädligt lättläst (enligt mig) och enkelt skrivet. Boken är skriven i jag-form eller rättare sagt första person. Det är korta meningar och rätt så många personbeskrivningar, vilket gör så att en känner att en lär känna karaktärerna bättre. Men bakom alla korta meningar så anser jag att det finns ett djup. Ett djup som en får "lista ut" själv istället för att det står skrivet rakt framför näsan på en. 

 

Temat i boken som jag tror författern vill få fram är feminism, eftersom boken ingår i en feministisk bokserie. Men jag tycker även att det finns fler teman, så som utanförskap och normbrytande. Utanförskap för att det är så som Medina (huvudkaraktären i boken) beskrivs. Hon har aldrig haft många vänner och hon känner att hon inte passar in, och det är även där temat normbrytande kommer in. Som jag nämnde i förra inlägget så handlar boken mycket om surfing. Surfing betraktas som en mycket manlig sport i boken och då vill Medina visa alla att hon också kan, även fast hon är tjej. Hon bryter helt enkelt normerna, hon vill sticka och vara sig själv. Jag tror att det största temat i boken är feminism men det betraktar jag som ett väldigt stort tema som jag tycker kan delas in i flera småteman, så som utanförskap och normbrytning.

Omslaget för boken "Klanerna i Palos Verdes" som är skriven av Joy Nicholson ser faktiskt rätt så annorlunda ut än vad de flesta brukar göra. Inte för att de flesta omslagen brukar se likadana ut men den här boken är med i bokserien "Feminista" och det innebär att de böckerna som är med i den serien är skrivna av olika författarna men gemensamt för alla är att böckerna har ett fokus på hur det är från ett feministiskt perspektiv. För att kunna se att böckerna hör ihop så ser alla omslag likadana ut, med ett stort F. 

"Jag är nästan fjorton år, jag har redan problem i skolan, jag har redan blivit kysst." är meningen som inleder romanen. Jag anser att det är en bra författarmening som väcker intressen och gör att man vill läsa vidare (vilket är en väldigt bra egenskap i en bok). Redan vid första meningen kan man på ett ungefär förstå vad det är för slags bok. Om man sedan läser vidare några sidor förstår man att huvudpersonen är en tjej som heter Medina och har det jobbigt både i skolan och i hemmet. Hennes familj har nyligen flyttat till en ny stad och Medina har det svårt att skaffa vänner, som hon alltid har haft. Hennes enda vän är hennes tvillingbror Jimmy. Hemma hos Medina är det också rätt komplicerat då hennes mamma lider av, vad jag tror, en depression och är väldigt elak både mot hennes man och mot Medina. För att komma ifrån både skolproblemen och de hemma hos henne så har hon fått upp intresset för surfing och sysselsätter sig med det väldigt ofta. 

Jag har nu läst cirka 50 sidor och uppfattningen jag har fått av Medina är att hon är en helt vanlig tjej som gärna vill ha vänner MEN hon tänker inte ändra på sig själv för det. Hon väljer istället att inte bry sig om mobbningen som sker i skolan och fokuserar som sagt istället på hennes surfing. Att surfa när man är tjej är inte så vanligt så hon får handskas med elaka kommentarer där också. Men hon väljer att inte bry sig då heller utan hon bestämmer sig för att hon ska bli bäst istället. Att hon ska visa dem att tjejerna kan de med. Jag tycker att det visar att Medina är en tjej som är väldigt stark i sig själv och ger inte upp bara för att det blir lite jobbigt. 

 

Konflikterna eller de stora händelserna som man får följa i denna roman tror jag kommer vara hennes skolgång, hennes situation i hemmet, hur det går med surfningen och så tror jag att det även kommer slinka in lite kärleksproblem, det på grund av första meningen i boken. Jag skulle faktiskt bli väldigt förvånad om man inte fick följa situationen i hemmet och även hennes surfhistoria för det är de två sakerna som tas upp mest i boken just nu och de verkar även lägga grunden till om vad romanen kommer handla om. 

 

För att avsluta mig vill jag bara meddela att jag tycker att boken börjar bra och att än så länge är jag mycket nöjd över mitt bokval!

"Ett halvt ark papper" är skriven av August Strindberg (1903) och är utsett till Sveriges populäraste novell. Vi läste den idag på svenskan men jag har även läst den en gång förut. Jag tycker att det är lite fascinerande hur jag kan uppfatta en novell såpass annorlunda på bara ett år, för när jag läste den för ett år sedan så fann jag den inte intressant eller tilltalande, men idag när vi läste den så blev jag nästan berörd. Om det beror på att jag har blivit mognare eller om det beror på min lärare vet jag inte, men jag finner det ganska intressant. 

 

Novellen utspelar sig i en tom lägenhet i Stockholm när hyresgästen hittar ett gammalt ark papper vid sin telefon, där står det flera namn och nummer som summerar hans tid i lägenheten. Han läser igenom pappret och när det beskrivs i texten så beskrivs det på ett sätt som gör att en själv får upp bilder i huvudet.  

 

"Sista flyttningslasset hade gått; hyresgästen, en ung man med sorgflor på hatten vandrade ännu en gång genom våningen för att se om han glömt något." är meningen som inleder novellen och jag tycker att man märker redan där rätt så tydligt vilket tema novellen kommer ha: sorg. Det tycker jag syns på grund av ordet "sorgflor", för som Anna (min lärare) förklarade är sorgflor något folk har på sig när en som står dig nära har avlidit. Jag tycker att temat fortsätter i hela novellen ända till slutet, då han nämner att han gick ut med sitt huvud högt. Det blev som en liten tvist för mig, att texten i sin helhet har ett sorgset tema men när en kom till slutet så skriver han istället att han inte ångrar det som har hänt och att han kände sig lycklig. 

 

Och jag tolkade då det som budskapet i denna novell, att man måste kunna handskas med sin sorg för att kunna gå vidare. Vilket jag tycker personligen är ett väldigt bra och nödvändigt budskap. 

Mitt första riktiga blogginlägg dedikerar jag till Alice Munro, dels för att hon är en bra författare och dels för att hon vann årets nobelpris i litteratur (och även för att det är våran skoluppgift att skriva om henne men vi bortser från det). 

 

Den novell jag har läst av Munro och den jag kommer att skriva om heter "Brinnande livet" och ingår i hennes senaste novellsamling hon gav ut. Novellen är, vad jag tror, en självbiografi och handlar om hennes uppväxt på landsbygdnaden, om hur livet kan se ut och hur en kan välja att se på livet.

 

Varför jag tror att det är en självbiografi grundar sig på att dels att det är väldigt personligt skrivet och dels för att hon nämner i slutet av novellen var hon bor, och där bodde hon även i verkligheten när texten var skriven. Jag tycker att Munro beskriver hur hennes barndom var väldigt tydligt och jag kan tänka mig att det såg liknande ut för de flesta unga på den tiden, ett exempel som förtydligar det är att jag vet att det var vanligt att bli agad när en inte gjorde som en var tillsagd och att det var ovanligt för ungdomar att gå i skolan så länge som Munro gjorde. Att jag tycker att den visar hur en kan välja att se på livet syns tydligt i meningen: ”Man skulle kunna tycka att detta borde ha blivit för mycket. /../ Men det konstiga är att jag inte minns den tiden som olycklig.” För där valde hon att inte se den tiden som olycklig, även trots att det var en sämre period i hennes liv. Ett annat exempel är att när Munro beskriver sin hemstad så beskriver hon den på ett rätt negativt sätt medan senare i novellen så läser hon en insändare i en tidning, som beskriver samma stad, fast på ett helt annat sätt. Det kan såklart bero på att den som skrev insändaren hade det bättre där men det kan även handla om hur en väljer att se på livet. Vilket jag tycker är en väldigt viktig och fin tanke. 

 

"Han hette Roly Grain, och han har trots sitt trollnamn ingen ytterligare roll i det jag nu skriver, för det här är ingen historia, bara livet." Det här citatet är taget ur texten och jag tycker att meningen visar väldigt tydligt hur novellen är upplagd. Att hon vill förmedla att det inte alltid behöver finnas någon historia bakom varför allt är som det är och det inte alltid måste vara så speciellt. Meningen visar även hur novellen är skriven, rakt på sak. Inga bortförklaringar till varför det är si eller varför det är så, för det är bara livet och då behöver det inte finnas någon förklaring. Jag anser att det är smart att skriva på det sättet som Munro gör, på ett sånt vardagligt och ledigt sätt, det gör det enklare för en att relatera eller åtminstonde tänka sig in i situationen även om en inte har upplevt det hon skriver om. När en kan relatera så är det även lättare för en att ta in vad man har läst och det gör att texten når ut till folk.

 

Några meningar som berörde mig väldigt mycket var de två sista meningarna i novellen, de löd: "Vi säger om vissa saker att de inte kan förlåtas eller att vi aldrig kommer att förlåta oss själva. Men det gör vi - vi gör det ständigt". Jag vet inte varför men jag tog åt mig dessa meningar väldigt mycket, det kändes som de prickade mig på helt rätt ställe, vid helt rätt tillfälle. Och jag tror att en liten grej som det här, som inte många tänker på, gör Munro till en sådan bra författare som hon är. För hon kan få ut så mycket från en vardaglig novell, hon lämnar över spår och visdom till en, som lever kvar i en länge.

 

Hej och välkommen till min blogg. Här kommer jag endast att skriva om mina tankar kring litteratur (which is quite obvious med tanke på namnet), hoppas att ni trivs!