"Ett halvt ark papper" är skriven av August Strindberg (1903) och är utsett till Sveriges populäraste novell. Vi läste den idag på svenskan men jag har även läst den en gång förut. Jag tycker att det är lite fascinerande hur jag kan uppfatta en novell såpass annorlunda på bara ett år, för när jag läste den för ett år sedan så fann jag den inte intressant eller tilltalande, men idag när vi läste den så blev jag nästan berörd. Om det beror på att jag har blivit mognare eller om det beror på min lärare vet jag inte, men jag finner det ganska intressant. 

 

Novellen utspelar sig i en tom lägenhet i Stockholm när hyresgästen hittar ett gammalt ark papper vid sin telefon, där står det flera namn och nummer som summerar hans tid i lägenheten. Han läser igenom pappret och när det beskrivs i texten så beskrivs det på ett sätt som gör att en själv får upp bilder i huvudet.  

 

"Sista flyttningslasset hade gått; hyresgästen, en ung man med sorgflor på hatten vandrade ännu en gång genom våningen för att se om han glömt något." är meningen som inleder novellen och jag tycker att man märker redan där rätt så tydligt vilket tema novellen kommer ha: sorg. Det tycker jag syns på grund av ordet "sorgflor", för som Anna (min lärare) förklarade är sorgflor något folk har på sig när en som står dig nära har avlidit. Jag tycker att temat fortsätter i hela novellen ända till slutet, då han nämner att han gick ut med sitt huvud högt. Det blev som en liten tvist för mig, att texten i sin helhet har ett sorgset tema men när en kom till slutet så skriver han istället att han inte ångrar det som har hänt och att han kände sig lycklig. 

 

Och jag tolkade då det som budskapet i denna novell, att man måste kunna handskas med sin sorg för att kunna gå vidare. Vilket jag tycker personligen är ett väldigt bra och nödvändigt budskap.