Eftersom boken handlar om, som jag tidigare nämnt, att Zbigniew försöker "bryta" sig loss från sitt arv genom att försöka bete sig så svensk som möjligt, så anser jag att boken säger rätt så mycket om hur det kan vara för emigranter som kommer till ett nytt land. Redan som ung, berättar han, att han känner sig utanför, annorlunda bara för att han inte kan språket lika bra som dem andra. Under bokens gång beskriver han även hur det är för hans föräldrar att vara i Sverige och om hur det är för hans systers barn. Det gör att han beskriver hur det är/har varit för tre olika generationer, vilket gör att det blir flera olika perspektiv över det hela.

 

I helhet tycker jag faktiskt att boken är väldigt bra, då den är väldigt lättläst och rolig men även att det finns en tyngre fråga bakom det hela. När en läser boken första gången, kanske en bara tycker att boken är lite rolig medan om en sedan läser om den ännu en gång, eller bara tänker noggrannare på vad en nyss har läst så tror jag att en kommer tycka om boken mer. För trots att det är en självbiografi så tror jag att det är något mer Zbigniew vill förmedla, något som vi alla kan ta nytta av när vi har läst klart boken. Jag tror då att det han vill förmedla är att vi måste lära oss acceptera oss själva, för vi är bra som vi är (och vi kan inte - även hur mycket vi vill, ändra på vissa saker).